VEM är JAG????

Nu börjar det bli lite många tankar som far omkring i huvudet…
Jag FATTAR inte att fått ny kropp och blivit ”smal”.
I min värld väger jag 146 kg fortfarande och inte 81 kg som vågen visar..
När jag köper kläder och får på mig stl 42 som det är nu tror jag att plaggen är felmärkta eller att det är en oversize-modell.
När jag går förbi ett skyltfönster eller spegel tycker jag att personen som jag ser är så smal och fin, men jag fattar ju inte att det är mig själv som jag ser.

Jag börjar även tycka att den överflödiga huden är jobbig, främst på låren. När jag sitter ner ser mina lår lika feta ut som för 65 kg sen (i mina ögon i alla fall).

När jag ser på bilder typ denna ovan så ser jag ju skillnad men jag intalar mig ändå att skillnaden bara är några kilo och inte så mycket att glädjas över. Missförstå mig inte nu, jag ÄR verkligen glad att jag gjort denna operation men huvudet hänger inte riktigt med längre.

Jag känner mig konstant fet och har svårt att ta emot alla fina komplimanger som jag trots allt får nästan dagligen från mina rara biblioteksbesökare och även er bloggläsare och mina vänner på facebook.

Jag har i alla fall kontaktat ”min” psykolog på vårdcentralen som hjälpte mig förra året när jag hade det jobbigt med min panikångest. Hon är duktig och bra att prata med!
Jag letar även boktips som kan hjälpa mig vidare (kul va, en som jobbar på bibliotek som söker boktips), vill mest veta om DU har fått hjälp av någon bok och vad DU i så fall rekommenderar!

Tack för att Ni orkat läsa detta lite deppiga inlägg. Snart är det hemgång från jobbet och det blir tidig sänggång känner jag.

Många varma höstkramar
//Åsa