VEM är JAG????

Nu börjar det bli lite många tankar som far omkring i huvudet…
Jag FATTAR inte att fått ny kropp och blivit ”smal”.
I min värld väger jag 146 kg fortfarande och inte 81 kg som vågen visar..
När jag köper kläder och får på mig stl 42 som det är nu tror jag att plaggen är felmärkta eller att det är en oversize-modell.
När jag går förbi ett skyltfönster eller spegel tycker jag att personen som jag ser är så smal och fin, men jag fattar ju inte att det är mig själv som jag ser.

Jag börjar även tycka att den överflödiga huden är jobbig, främst på låren. När jag sitter ner ser mina lår lika feta ut som för 65 kg sen (i mina ögon i alla fall).

När jag ser på bilder typ denna ovan så ser jag ju skillnad men jag intalar mig ändå att skillnaden bara är några kilo och inte så mycket att glädjas över. Missförstå mig inte nu, jag ÄR verkligen glad att jag gjort denna operation men huvudet hänger inte riktigt med längre.

Jag känner mig konstant fet och har svårt att ta emot alla fina komplimanger som jag trots allt får nästan dagligen från mina rara biblioteksbesökare och även er bloggläsare och mina vänner på facebook.

Jag har i alla fall kontaktat ”min” psykolog på vårdcentralen som hjälpte mig förra året när jag hade det jobbigt med min panikångest. Hon är duktig och bra att prata med!
Jag letar även boktips som kan hjälpa mig vidare (kul va, en som jobbar på bibliotek som söker boktips), vill mest veta om DU har fått hjälp av någon bok och vad DU i så fall rekommenderar!

Tack för att Ni orkat läsa detta lite deppiga inlägg. Snart är det hemgång från jobbet och det blir tidig sänggång känner jag.

Många varma höstkramar
//Åsa

Funderingar om livet efter en Gastric ByPass!

I torsdags var jag och fikade med en god vän, Bella, hon jobbar inom hemtjänsten och hon väckte några funderingar som vi diskuterade.

Nu är det ju så väldigt många som genomgår en magsäcksoperation, ibland känns det som "löpande band".
När vi blir gamla och eventuellt senila hur går det med vår mat då?
Alla har ju inte någon partner eller anhöriga som kan ställa upp och se till att vi får mat med 2,5 timmes mellanrum och blir vi väldigt senila så fixar vi ju inte det heller. Bella berättade att många senila antingen inte äter alls eller så gör de inget annat och det klarar ju inte våra magar av.
Bor vi på ålderdomshem så kanske det krävs extra personal för att hålla ordning på oss och våra mattider, hur kommer äldreboenden ordna det. Visst det är ju inte alla på ett äldreboende som kommer vara magsäcksopererade om tex 40 år men det kommer finnas några stycken och vi har rätt till bra vård som passar vår "livsstil".

När Bella tog upp detta ur hemtjänstens perspektiv fick jag en helt annan bild av det hela. Jag har bara varit så otroligt glad och nöjd att jag gjort en magsäcksoperation och inte tänkt längre än ett år i taget.

Har DU funderat på detta och i så fall hur ser du på detta?

Kram
//Åsa

Reflektioner efter en Gastric Bypass!

Denna kom upp i ett forum jag är med i på Facebook och visst funderar man lite på hur sjukvården funkar.
Mitt svar om inlägget ser du sist.

allvarligt men viktigt inlägg ang GBP

jag vill belysa ett ämne här men jag vet att jag riskerar att bli betraktad som negativ men det tar jag. Jag vill informera.

Om människor efter en GBP skriver att de tappat si och så mkt i vikt på en kort tid innebär det inte alltid en framgång. om man samtidigt meddelar att man mår bra är det en annan sak men tyvärr är det vanligt att många rasar i vikt genom att de inte äter ngt alls, får komplikationer, blir deppiga, äter "fel" osv.....Min fråga är om det är att gratulera då?

Enl en studie från USA (som togs upp i oprah) (dock har de kanske lite andra kriterier för godkännande av en viktop) att 30% av de som gjort en GBP hamnar i nya missbruk så som tablett, alkohol och exempelvis sex och spelmissbruk. Läkare jag har pratat med på VC säger också att de ser en ökning av benzoförfrågningar, alkoholökning och näringsbrister kopplade till felaktig kost (dvs inte pga näringsupptag) Ändå säger man att GBP:n är lyckad om man går ner och stannar i vikt. Är det så? Är en GBP lyckad om man istället äter benzo som vitaminer eller dricker alkohol som enda näringskälla? Det är det som jag tycker är lurigt ang statistik. Statistiken säger ju att GBP:n är lyckad, men hur mår man?

Anledningen till mitt inlägg är att jag dels vill ha en diskussion kring detta då det talas tyst om detta och dels för att få folk att förstå att man måste vara observant på sina beteenden resten av livet även om man går ner i vikt. Jag själv dricker och festar i bland så jag uppmanar inte till noll tolerans. Jag tycker dock att vården misslyckats med att informera om denna ökade risk med annat missbruk.

jag arbetar även inom psykiatrin och jag ser att människor med psykisk ohälsa såsom borderline, sjävskadebeteende, allvarliga depressioner, ätstörningar i form av hetsätning, bipolär, asberger, begåvningshandikapp mm lättare och lättare får igenom operationerna. Sjukvården har inte rätt att få se psykiatriska journaler så säger inte pat ngt om detta får de inte veta ngt om de inte tar upp det till diskussion med pat själv. Kirurgerna ska då bedöma om en psykisk sjuk pat klarar av operationen utan input från psykologer och psykiatriker. Vad händer när självdestruktiva människor som skär sig inte heller kan äta bort sina känslor. Kan självskadebeteendet via rakblad att öka? självmordsförsöken öka? Syns det i lyckad statistik över en GBP? Jag säger inte att man inte ska eller ska inte få göra en om man har dessa problem men bör inte samarbetet mellan olika instanser bli mkt bättre? vet att en del fått göra mer utredningar om de haft alkoholmissbruk innan en operation men det verkar vara ytterst ovanligt.

Tyvärr ser jag bara att vikten rasar men andra destruktiva beteenden tar över för många av dessa individer. Jag tycker vården måste ta ett större ansvar. Att må sämre psykiskt efter en operation är vanligt....det går att få bot på men borderline bipolär, låg begåvning och vissa andra är svårare att förändra.....då har man opererat bort det enda försvaret dessa personer har mot den skrämmande omvärlden....hur mår man då när man sen blir lämnad vind för våg med bara benzo som utväg?

jag hoppas verkligen att ni som läst detta förstår att jag inte vill kränka ngn. Det finns människor här som har dessa problemen här, som det gått bra för och som aldrig mått bättre. Det jag vill säga är att jag tycker det ska informeras om mer och utredas mer och diskuteras mer! Vad har NI för åsikter?

//Text tagen med tillåtelse av Jeanette Byhlin

Mitt svar:

Bra ämne att ta upp, jag har själv "retat" mig på personer som mindre än 1 vecka efter operationen frågat om det är ok att ta några glas vin och att andra då skriver typ "go for it", "passa på att njut", "klart du ska ta dig ett par jävlar", andra vet jag varit knölfulla 3 veckor efter operationen och är stolta över att de minsann kunnat dricka minst lika mycket efter som före operationen. Om jag får frågan om hur operationen funkar på mig brukar jag säga "det är en kamp varje dag än så länge, jag blev opererad i magen, inte i huvudet". Operationen är ett VERKTYG till ett hälsosammare liv men det är DU som måste göra jobbet och få nya och nyttigare kost- och motionsvanor! Det är inget man lär sig över 1 natt.