Ibland tänker man....

Vissa dagar tänker man mer än andra... Visst är det så?

Idag tänker jag lite på barndomen och min uppväxt. En bekant förlorade sin son för exakt 2 år sen idag (dessutom på hans 17 årsdag) och det får mig att vara tacksam över det lilla och enkla. Vissa dagar är jag så ledsen för att vi måste vända på varenda slant och att vi vissa månader knappt kan unna oss en fika eller glass på kondis, ibland gnäller jag över min migrän eller mensvärk men så kommer det sådana här dagar när jag är så oerhört tacksam för att jag har det bra. Migrän, mensvärk och pengar, vad är det att gnälla över när så många andra har det ännu värre? En nära släkting till mig är väldigt sjuk och har två cancerdiagnoser, vem f*n är då jag att gnälla över lite migrän eller pengar? Jag känner mig så ytlig och pinsamt barnslig då!

Tror jag ska börja läsa lite mer mindfulnessböcker om att verkligen leva i nuet och uppskatta varje liten sak, tex njuta av kaffet och känna den goda smaken och inte bara slänga i mig det, sitta på en stol i trädgården och blunda samtidigt som jag lyssnar på fåglar, vinden och känner den varma, nyttiga, sköna solen mot min kropp. Livet är ju inte så dumt och man behöver inte stressa och flänga runt som en tok.

Nu har jag fått skriva av mig lite och mina tankar idag finns hos Gisela och hennes nära och kära.

Var rädda om Er och passa på att njuta av livet (man vet aldrig när det är för sent)
Solskenskramar
//Åsa