Min viktresa!

fredag 20 maj 2011

Mycket ska hinnas med på en ledig dag!

Ja inte blev det någon sovmorgon inte.. Upp kl 7 för att äta och sen in till Motala för att lämna in bilen på verkstad och få välbehövlig massage. Jag var på Motala Floatingcenter och fick massage och det var så underbart skönt. Maria fixade mina låsningar och "knäckte" tillbaka huvudet så det knakade och sen tog hon itu med mina muskler och satan vad det gjorde om ont men attans så bra det blev..
Ska in dit igen om 4 veckor. Det är en person jag verkligen kan rekommendera om ni vill ha massage.

Vi hann även med att fika hos mina svärföräldrar och att handla lite.

Väl hemma i Vadstena igen blev det lunch hos Ullis, en klasskompis och vän som jag har gjort mycket bus tillsammans med. Även Zung och Annika var där och alla vi fyra tillhörde samma "gäng" i skolan och vi delar MÅNGA minnen.. Synd att det ska vara nästan 15 år mellan gångerna vi ses fast det bara är knappt 2 mil mellan oss (tre av oss bor i samma stad med ca 2 minuters gångavstånd mellan). Vi åt gott, fikade gott och skvallrade i mängder.. Längtar redan tills nästa gång vi ses.
Ullis, Annika, Zung och jag!

Zungs söta Dante Rio Benjamin, som vi alla kärringar nosade på!

och så här har jag sett ut idag!


Nu har jag precis tagit en knäckemacka med tonfisk och keso på och ikväll blir det lugnt.

Fredagskram till Er!
//Åsa

2 kommentarer:

  1. Det var svårt att lägga in kommentar här:-(
    Vilka fina foton Åsa från era resor:-) Jisses så smal du har blivit fast jag tyckte inte ens du var tjock innan du gjorde operationen,jag är mycket tjockare än du fast så länge man mår bra gör det ingenting med övervikt.Man ska stå stadigt på jorden sa min farmor(så rätt hon hade).Glad att se att du efter operationen fortsätter följa en diet och kämpar med kilona...finns de som opererar sig och skiter i hur mycket pengar det kostar med operationen även om de inte betalar den själva&jobbtid för läkaren och så struntar de i vikten och äter onyttigt:-(

    SvaraRadera
  2. Jag känner så väl igen det där med att man vill ses oftare, men åren rullar på. Förra sommaren träffade jag tre klasskamrater, säkert 35 år sedan jag senast såg någon av dem, innan denna träff. Vi bestämde att senast sommaren 2012 ska vi ses igen. Får se om vi lever upp till det, bara att hoppas. Det beror ju endast på oss själva!

    SvaraRadera