Gnäll i stora lass!

Idag har jag min lediga fredag, jag är ledig var tredje fredag och det är sååååå skönt.

Teddy och jag var till min mormor i förmiddags och fikade, hon bjöd på 2 sorters kakor och 1 muffins men jag smakade inget! Var inte ens sugen.

Jag har rådfrågat i viktforumet om några flingor som jag testat, undrade om de var ok och om någon annan testat dom. Fick bla till svar att:
"Tycker att petande i musli,, fling val och pålägg är petiteser, man ska för sjutton leva med ,, och min devis är att man kan äta ALLT men inte alltid"
och ett annat svar på samma fråga:
"På ett ungefär så känner jag oxå! Jag orkar inte läsa på allt och jämföra etc. Kör mest på sunt förnuft och sen får man även testa sig fram. Hittills verkar det fungera för mig i alla fall."

Jag kan inte riktigt hålla med... För mig är operationen som jag FÅTT gratis (75 000 kr) så mycket värt så jag gör ALLT för att inte falla tillbaka på gamla ovanor. Jag är så oerhört tacksam för att jag fått den här chansen och vill för allt i världen inte sumpa den. Jag avstår hellre sötsaker resten av mitt liv än att testa nu. Här kommer mitt svar till de 2 ovanstående inläggen:
"Jag är väldigt noga med att titta på innehållet i det jag köper eller äter eftersom jag ABSOLUT INTE vill dumpa eller falla tillbaka på gamla ovanor.
Jag köper det som det är lite socker i och i de fall jag inte kan läsa på orginalförpackningen så avstår jag hellre. Jag har dumpat på jobbet 1 gång och det vill jag inte göra om....
Jag har inte "unnat" mig något som jag inte känner är bra för min kropp, känner att det är bättre att komma in i nya vanor nu och inte hålla på att testa om jag kan äta samma som innan operationen, för mig är operationen så otroligt viktig så jag avstår hellre än att testa!"

Ni som gjort en GBP, vad tycker Ni?

Nu till mer gnäll.....
Först vill jag säga att jag älskar min man men kanske inte allt det han gör (eller som i detta fallet, inte gör).
Han är arbetslös sen 7 månader tillbaka, går hemma på dagarna och gör nästan inget. Jag har visat honom jobb han kan söka men det gör han inte, han tar heller inte kontakt med arbetsförmedlingen och ber om hjälp, han sitter vid datorn mest hela dagarna och ibland diskar han. Jag har den senaste tiden sett på honom att han inte mår bra, han är lättirriterad och snarstucken... Jag är ju rädd om honom och jag vill att han ska må bra!
Jag är trött på att han inte ens försöker hitta nått, han säger att han vill jobba och de jobben jag hittat åt honom är sånt han både vill och kan göra. Jag jobbar 80% just nu men kommer inom några veckor gå upp till 90%, jag får inte ut så mycket pengar så vi klarar oss. Han har den lägsta ersättningen från akassan samt att fogden drar från den, han får inte ens ut 3500 kr/månaden. Jag är trött på att dra det stora lasset med ekonomin. När allt är betalt är jag glad om vi har 2000 kr kvar till småsaker resten av månaden (mat, bensin osv)
Visst förstår jag att det inte är lätt att ta sig i kragen när man är arbetslös (jag har själv varit det för inte så länge sen) men när både jag och andra i stort sätt ger honom jobb att söka så är det väl inte för mycket begärt att han ska göra det? Även om han inte får jobb så försöker han ju i så fall.
Vad ska jag göra? Fortsätta tjata eller bra ge upp? Inte ens jag orkar ju inte hur länge som helst.

Nu är min nötstek klar så nu ska Teddy få göra sås.

Kram